Alcazar <3

Sitter i skrivande stund vid Bonnies köksbord. Det är bara jag hemma. Eller ja, jag är ju inte helt ensam. Hamstern Charley är ju hemma också. Men han sover. Ska träffa Bon utanför hennes skola klockan elva så nu äter flingor och ser tillbaka på gårdagen med stora ögon. Wow alltså. W O W! Alcazarerna var helt underbara. Som alltid tänkte jag skriva. Men nej, det var inte "som alltid". Det var någonting helt nytt. Det har hänt något. Våran relation har på något mystiskt sätt växt ett snäpp under denna höst. Ganska märkligt eftersom vi inte har sett dem sen i augusti. Dem var så otroligt igår. Innan dem ens hade kommit upp på scen hade Tessan och Andreas hunnit vinka och Andy viskat till Lina att jag och B var på plats. På scen sen.. wow. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Det är som Bon sa igår när vi åt: "Vi fick allt det man brukar kunna få på ett år på femton minuter." Vinkningar, posningar in i kameran, blickar, sjunga i mick, posa lite mera, vinka lite mera, kolla på oss lite mera. Det tog aldrig slut. På signeringen så ställde dem sig upp allihopa och kramades och gav oss kindpussar.

Vi var sjukt glada och förvirrade när vi lämnade Frölunda Torg. Vad har hänt?

En sak är ju iallafall självklar. Alcazar är dem finaste människorna i hela världen för den kärleken vi fick under den där 15 minuters signeringen, den kärleken får man sällan från sina medmänniskor under ett helt år.


Bilden känner ni nog igen från Bonnies blogg.
Det beror helt enkelt på att jag tjuvat den från Bon då min kamera är helt fucked up.



Kommentarer
Postat av: Linda

Supergulligt! :-)

2009-12-12 @ 12:28:27
URL: http://sonnvik.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0