Egogiirl

Carolina Gynning
Förebild, Företagare & Fantastisk

Den 10 Maj 2004 fick Carolina Gynning lämna Big Brother huset efter 109 dagar av ständig bevakning. En halv miljon kronor rikare och med en stämpel som Sveriges nya bimbo. Jag tyckte att denna kvinna var den coolaste människan i hela världen och beundrade henne otroligt. Hon var så annorlunda. Mycket av allt. Hon föll ur den svenska normen något så enormt att jag aldrig slutade förbluffas. Jag hade aldrig förr varit med om en människa som var så frispråkig. Jag var 12 år och ganska ovetande om att jag, 5 år senare, fortfarande skulle se Carolina som den coolaste människan på denna planet.

Jag har aldrig tidigare varit med om att människor har så mycket åsikter om en och samma människa. Jag har aldrig förut sett hur en människa kan vara så älskad och så hatad på samma gång. Och inte minst har jag aldrig varit med om att folk har haft så mycket fördomar och förutfattade meningar om en människa förut. Jag har flera gånger brutit ihop för att jag känt mig så hjälplös. För att jag inte kan ändra människors, ofta mycket felaktiga, bild. För att jag själv sett raka motsatsen till folks prat. Folks bild av Carolina är extremt medial och stämmer inte alls in på hennes egentliga jag.

2005 släppte Carolina, tillsammans med Ingrid Carlqvist, biografin Ego Girl. En bok som skulle komma att bli min bibel. Det kan låta konstigt och något överdrivet men jag mådde otroligt dåligt under den tiden och var nära att ge upp. Lämna denna jord för något jag trodde skulle vara bättre. Carolinas ord höll mig kvar. Ärliga ord. Ord som visade att alla gjorde fel men att alla kunde. Alla kan om dem vill. Det gav mig hopp. Peppade och gav mig styrka att kämpa. Jag kan utan att överdriva säga att Carolina, med hjälp av boken, räddade livet på mig. Jag är henne evigt tacksam. Jag har läst boken så många gånger att jag kan den utantill. Den är sönder lite här och var och är sådär personlig som den borde vara. Så fort jag känner att jag behöver bli peppad så läser jag ett kapitel eller tre och så känns det alltid lite bättre.

Carolina är en så otroligt varmhjärtad och god människa och jag blir alltid ledsen när jag hör människors bild av henne. Att hon skulle vara självupptagen, blåst eller andra negativa saker. Det är ju självklart att Carolina, precis som alla andra människor, har brister men jag skulle vilja påstå att hon är en av de mest perfekta människor jag någonsin mött. Inte bara för att hon är dödligt vacker. Jag anser att man nästan kan se godheten i Carolinas ögon. Hon kan visa och ge kärlek till människor på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara men som jag verkligen beundrar.

För visst jag har mött henne. Flera gånger. Låt mig berätta om första gången:
Jag var med några vänner på ett regnigt Gröna Lund i början av September förra året för att se Charlotte Perrelli på sommarkrysset. Under repet nämnde programledaren Gry Forsell att "Gynning & Berg kommer att vara på plats i sändning" och jag trodde verkligen inte mina öron. Var så otroligt oförberedd. Jag kunde inte kontrollera mina reaktioner och började hyperventilera. Ska jag vara ärlig så har jag en total blackout mellan det att Gry nämnde det ovanstående till det att jag stod framför Carolina. Jag har fått berättat för mig att jag nästan svimmade och hyperventilerade i flera flera minuter. Men jag stod iallafall där framför Carolina. Skakade värre än ett asplöv i storm och berättade för henne precis hur det var. Carolina skrev samma dag detta på sin blogg:

"Jag träffade en tjej idag på Gröna Lund, hon darrade när hon hälsade på mig. Hon sa att utan mig hade hon inte levt. Det är svårt att ta in så stora ord. Men om du ligger där nu tjejen och du läser detta. Så vill jag att du ska veta att det du sa kommer jag aldrig att glömma. Det kommer jag spara i mitt hjärta för evigt. Sov Gott."

Och det är så jag skulle vilja beskriva Carolina. Någon som bryr sig. Efter detta möte har jag träffat Carolina fem gånger. Fem gånger som jag bär med mig i hjärtat. Carolina har bett taxin vänta bara för att få ge mig en kram. Och det är vid sådana tillfällen jag blir så otroligt frustrerad. Jag vill liksom berätta för världen att dem har fel. Att deras fördomar är just fördomar. Men jag gör inte det. Jag bryter bara ihop. Och gråter. För jag kan inget göra.

På dessa fem år som Carolina varit i rampljuset har hon gett ut tre böcker, varit programledare för flertalet stora tv-produktioner, släppt en parfym och dessutom driver hon en av Sveriges största bloggar. Hon målar fantastiska tavlor och jobbar alltid med nya projekt.

Jag beundrar Carolina med hela mitt hjärta och slutar aldrig förundras över vad hon lyckas med. Hon är utan tvekan min största inspirationskälla. Hon är så otroligt färgstark och lyckas hela tiden med nya saker. Kan Carolina så kan jag.