Egogiirl

Idag är en bra dag. Likaså igår. Jag behövde inte isolera mig. Jag behövde socialisera mig. Skratta. Umgås. Känna att jag lever. Jag glömmer ibland bort hur fina vänner jag har i skolan. De får mig att skratta och jag är så tacksam att de finns där. Precis som alla mina andra vänner utspridda över jorden. Det finns så många fina människor runt om i världen och flera av dem råkar tycka om just mig. Det är faktiskt lite överväldigande.

Jag får ibland som "psykoser" där jag nästan får panik. Jag vet inte vad jag ska göra. Allting runt omkring känns fel och jag tappar livsgnistan totalt. Ofta beror dessa på att jag är totalt slutkörd och att jag lite lätt går in i väggen. Jag har dock svårt att känna av när dessa ska komma. Det är inget som kommer smygande. Jag kan vakna upp en morgon så är den där. Jag fick en i slutet på sommaren. När vi var i Göteborg var det riktigt kämpigt. Men jag hade som tur var riktigt fina vänner som tog hand om mig. Jag tror att samma sak hände mig nu. Det blev för mycket. Jag har inte varit hemma och tagit det lungt sen helgen jag fyllde år. Det är över en månad sedan. Jag längtar till helgen. Lite mer livsgnista än jag hade förra veckan har jag också.

Det är dock väldigt mycket nu så jag kan inte lova så mycket mer blogg. Det är uppsatser och prov som ska skrivas, nationella prov och mässor att förbereda och en himla massa annat. Det händer en del saker nu. Några som är roligare än andra. Jag kommer berätta mer om det senare!

Något som fick mig att le stort var en liten film döpt "Skrattfest med Glada Gänget" som jag kollat på ett X antal gånger efter det att Bon la upp den på youtube. En helt fantastisk film som får mig att le med hela ansiktet varje gång. GG, i love u!