Egogiirl

Jag och Bon brukar på somrarna gå långa och många promenader. Alltid på kvällen. Helst sent när det är mörkt och det enda man hör är ens egna andetag och den ljuva sommarnatten. Vi går även om det regnar. När vi går så är det som om ingenting annat existerar. Vi pratar sällan om så bra och så djupt så när vi går. Benen går av sig själva och det känns ofta som att man kan gå 100 mil utan att stanna.

En sak som vi ofta brukar prata om är framtiden. Vi har haft en vision om en grillfest med alla våra vänner, barn och respektive. Vi har pratat om denna mysiga kväll otaliga gånger och likaså delat med oss av den till våra vänner. Nu har Bon skrivit ett helt fantastiskt blogginlägg som jag nästan tvingar er att läsa. Alldeles underbart.