Egogiirl

Dags att samanfatta första dagen på den underbara helgen uppe i Stockholm. Det blir inte lätt med here we go.

Klockan ringde vid sju någon gång och visst var det lite trögt att komma upp. Som vanligt. In i duschen, käka frukost och sminka sig. Plockade ihop det sista och satte mig i sängen då jag tyckte att jag hade så sjukt mycket tid över innan bussen skulle gå. Börjar skriva ihop ett sms till Mika då jag kollar på klockan igen och inser att jag tidigare har kollat fel och nu bara har 7 minuter på mig innan bussen går. Det var bara att springa. Jag hann iallafall med bussen och därefter satte jag mig på stationen och väntade på mitt tåg.

Jag fick åka dubbeldäckare upp till Stockholm vilket innebar lycka! Det är som att åka X2000 fast lite bättre. Resan gick fort och smidigt. Framme i Stockholm mötte Lina (<3) upp mig och vi gick sen till pressbyrån och köpte SL-kort till mig och gick upp och kollade Mikas tåg. Då träffade vi Carro som skulle åka iväg till Köping och se Caracola. När vi stod och pratade med Carro kom dessutom Milla, kul att träffa er båda igen! <3 Vi pratade lite innan jag och Lina sprang iväg på stan och gjorde lite ärenden. På stan fick vi även veta att Mikas tåg skulle bli försenat. När vi gick tillbaka till Centralen var Lina hungrig så vi sprang in på Donken en stund.

Mika kom och det blev kramkalas, jättekul att ses igen! <3 Vi gick ner och låste in våra väskor samt besökte toaletten, där vi plattade våra hår, innan vi gick upp igen för att möta upp Thilda som jag och Mika skulle bo hos. Vi fick nycklar samt varsitt grönt kort så vi fick gratis inträde till Grönan. Tack! ♥

Därefter tog vi tunnelbanan till Högdalen där vi skulle se Charlotte. Vi var framme runt ett och insåg att hon skulle sjunga UTOMHUS! Vi hade endast ett paraply och till råga på allt så regnade det sjukt mycket. Vi ställde oss under tak och jag komponerade en liten uppsats i kortet som Charlotte skulle få.
Runt halv två gick vi fram och ställde oss framför scenen. Vi och alla småbarnen. Vi var utan tvekan längst i publiken där alltså. Först sjöng någon tant som skulle föreställa konfrencier. Hon var helt weird men vi överlevde dock det också!
Sen kom Charlotte!
Hon såg oss typ direkt och vinkade lite! <3 Började med Take me to your heaven, underbart! Hon pratade om lite allt möjligt, tex så frågade hon om några skulle till Grönan på kvällen.. ehe, en liten pik till oss kanske?
Hon sjöng även Gröna små äpplen, What a feeling (vi dog, eller ja. Mest jag. Favoritlåt! <3), och så en av favoriterna från nya plattan, Bullet <3
Efter det pratade hon om eurovision och det var rooooligt! "Och det gick väll inte liiiiika bra i år... NÄEE, DET GICK ÅT HELVETE!" hahahaha <3
Självklart avslutade hon med världens bästa Hero <3

När hon var klar var det dags för signering. Vi ställde oss halvlångt bak i kön och det gick riktigt fort för oss att komma upp till Charlotte. Hon verkade jätteGLAD över att se oss! :O "HEEEEEJ TJEJEEEEEER! Hur ääääär det med eeeeer?"
Sjukt söt!
Charlotte hade dessutom med sig yngsta sonen Alessio, vilket var tur eftersom jag i Mars gav Charlotte en åsna som vi fick veta på Victoriadagen bodde i Angelos rum. Nu hade vi alltså med oss en kossa till Alessio.. snacka om att han blev glad! Han hade dock bestämda åsikter om att det var en häst! haha! ;)
Vi fick massor med signeringskort av Jocke (som är charlottes någonting på managementbolaget), tack liksom! :)
Charlotte signerade affischerna vi hade med oss som vi hade fått från Bonnie också och hon tyckte vi skulle behöva nya så vi fick en mailadress till Jocke. Vi pratade lite till, fotade och sa hejdå syns ikväll och sånt <3

När vi gått en bit så kommer jag på att vi hade glömt att lämna kortet och det var ju egentligen det som var det viktigaste så vi vände och gick tillbaka. Vi bestämde oss dock för att inte ställa oss i kön utan vi ställde oss brevid istället och väntade på att Charlotte skulle bli klar istället.. och det blev hon ju så småningom. :)
Så när hon var klar gick vi fram till henne och eftersom det regnade så gick vi in i en kyrka.
Vi passade på att gratta henne i förskott på födelsedagen och gav henne kortet.

Jag: Du får läsa det nu om du lovar att inte börja gråta.
Charlotte: ohh, jag som är så JÄVLA känsligt för sånt här!

Och ja, hon läste och.. började gråta. Och då började ju vi också gråta såklart. Så där stog vi i kyrkan och grät. haha! Sjukt så känslosamma vi är. Sen blev det kramkalas och lite fotografering, Jocke tog en bild till Charlottes blogg (fast hon la aldrig ut den) och sen så pratade vi lite snabbt innan vi återigen sa hejdå syns ikväll...

När vi kommit en bit därifrån kollapsade jag och Mika och höll på att krama ihjäl varandra! Det var så mycket känslor! Förlåt Lina om vi var jobbiga! <3

Därefter tog vi tunnelbanan (där vi såg Brandur!) tillbaka till centralen där vi hämtade våra väskor och sedan tog tunnelbanan bort till Kungsan där vi skulle träffa Micke på Donken. Det var så mysigt att gå runt i vattenpölarna med mina skor!  - NOT!

På donken träffade vi då Micke. Kul att ses igen! <3 Vi ätade lite, fixade skylt och pratade om allt möjligt. Sedan begav vi oss bort mot Grönan.
Och veeeeem tror ni inte höll på att repa när vi kom dit om inte Chaarloooottee?! Vi hann höra och se slutet på Addicted <3
Efter det stod jag och Micke och typ.. frös vid kravallstaketet medan Lina och Mika drog iväg på tottiletten.
Martin Stenmarck kom och gick runt lite och straxt efter att han försvunnit kom Mika och Lina tillbaka.
Anki Bagger och Ladies Night repade lite.
Vi träffade några kompisar till Micke, - Annika, Lena och så Mikaela som vi också träffade på Skansen i somras. Vi stod och flummade med dom ett tag.
Under repet så visade dom klipp med Gynning och Berg på den stora skärmen och jag blev massa glad. Sen repade Gry någon tävling och säger sen att Gynning och Berg självklart kommer att vara där under sändningen. Där och då dog jag totalt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Började hyperventilera och hela biten. Hyperventilerade alldeles för länge om man tänker på vad som är bra för min hälsa. Micke lugnade iallafall ner mig, tack! <3, och vi fortsatte vänta.
När Carolina sen kom så tvingade Micke, Lina och Mika iväg mig så jag skulle få träffa henne. Jag har nog aldrig skakat så mycket i hela mitt liv.
Jag berättade för henne att det var tack vare henne som jag fortfarande var i liv och fick världens längsta kram.
Vi pratade lite och Carolina betämde sig för att blogga på plats. Kika in här och här.

När vi sagt hejdå till Carolina gick vi tillbaka till kravallet och får då veta att kryssetfolket kunde fixa vip-platser till oss :o Vi tänkte då att vi skulle få sitta någonstans i mitten men nehej, längst fram på vänsterkanten satte dom oss :o Tack alla braiga kryssmänniskor! <3
Det blev sen uppvärmning med Daniel, Sara, Mattias och Mia som vanligt, suuuuuperbra! <3
Programmet började precis som vanligt men helt plötsligt så utbrister Gry "Näe. Näe. Näe. Bandspelarjäveln pajade." - HAHAHAHAHA! fyfan vad vi garvade! Sen så fick dom ta om allting typ fem gånger innan bandspelaren funkade ordentligt. Först ut var iallafall Charlotte med Addicted, fyfan vad vi skrek! kolla in det här, lyssna i början så hör ni! ;) Ja, i slutet av låten så hittade hon ju oss också och gick nästan ner på knä, sträckte ut handen och var allmänt jättejättesöt! <3
Magiskt!
Det fortsatte sedan med Lillasyster, The Script, Anki Bagger och sen var det paus. Mia underhöll och sjöng Blame it on the boogie och vi dansade. Mia tycker vi om <3
Sen var det alltså "sändning" igen då. Ladies Night... HELT GALNA!
Typ efter det var det ju även dags för Charlotte att se gamla klipp på sig själv. HAHAHA shit vad vi garvade! :) helt galet!
Sen avslutade Charlotte med Tusen och en natt och allt var helt lovely!
Vi fick blommor från någon i Lillasyster men jag gav senare bort min till Charlotte.

(Bilden är lånad från det här inlägget i Charlottes blogg..)

Vi gick ut och ställde oss utanför kravallet och väntade på Charlotte som hade någon form av minipresskonferens på scenen. Under tiden som vi väntade kom Mia så vi snackade lite och tog kort.. vi gillar henne skarpt alltså!
Ja, sen kom världens bästa Charlotte och ååååh... Hon är ju bara helt underbar, sprang runt och signerade till höger och vänster samtidigt som hon pratade med oss. Vi hade återigen en diskussion om nya skivan och lite annat. Det var myspysigt! <3
Sen frågade vi henne om hade fått träffa Ari och javisst, det hade hon. Och hon var ju inte lite stolt över det heller!? HAHAHA! Söto <3 Hon var föresten på våran idé om att åka till Arlanda om Dea får för sig att flytta till det där stora landet i väst. HAHAHAHA! <3

Sedan sa vi hejdå och hej och hå. Var lite jobbigt att gå därifrån när vi inte visste när vi skulle ses nästa gång. :(
Men men, meeeeeellooo <3

Vi drog ut från Grönan, sa hejdå till Lina som fick skjuts hem. tack för sällskapet vännen i love you <3
Sen tog jag, Micke och Mika bussen till Centralen där vi mötte upp Carro och Milla, stod och pratade lite innan jag och Mika tog pendeln hem till Thilda. Väl hemma åt vi lite, kollade datorn, pratade med Thilda som varit på kräftskiva och var allmänt jätteglada. När Thilda lagt sig bestämde Mika och jag oss för att kolla på Göteborgsfilmen, sagt och gjort. Alltså, kärlek på hög nivå där! <3
Sen gick vi och la oss och låg och pratade till tre någongång då vi somnade..

Förklaring till blogginlägget under;

Jag bor ihop med min mamma, hennes sambo (som jag vägrar kalla för låtsaspappa) och deras dotter (min halssyster).

Min mamma träffade Arne som han då heter när jag var typ 4 år. Han var jättesnäll och jag gillade honom. Han behandlade mig som sin egen. Sen blev mamma gravid när jag var 6 år. Jag fick en lillasyster.
Helt plötsligt fanns det ingen tid för mig. Allt engagemang las på min lillasyster. Alla pengar. Allt. 

Efter det så har det gått i omgångar, ibland har han varit snäll och ibland finns jag inte.
Jag har väl inte alltid varit så snäll mot honom men gudarna ska veta att jag har försökt.
Dom senaste åren har det bara gått utför och jag klarar inte av människan. Han ignorerar mig. Svarar knappt på tilltal. Fortfarande är det så att han KAN vara snäll och trevlig. Men det händer inte ofta.
Som exempel kan jag ta när vi en dag skulle äta revbensspjäll. Arne dukade fram bestick. Åt alla utom mig. Trots att jag stod i köket. Trots att det var en tallrik framdukad till mig. Detta kan låta som en skitsak men för mig är det inte det. Det sårar.
När han blir arg på mig går det ut över min mamma. Han anser att jag bara slösar pengar. Att det är det enda jag gör i vår "familj". Slösar pengar. Inte på kläder. Utan när mamma ibland blir tvungen att hämta mig vid tågstationen eller sånt. För bensinen kostar ju. Lillasyster kan man dock skjutsa runt hur mycket som helst.

Jag har bott med den här människan (som jag fortfarande vägrar kalla för låtsaspappa) i 12 år.
 Jag vet inte om jag klarar 3 år till.
Nu vet ni iallafall hur det ligger till.
Eller nej, ni vet egentligen ingenting. Allt detta är ganska ytligt. Det som är jobbigt är inuti mig.
Men jag blir tvungen att kämpa igenom tre år.
Sen drar jag & Bon tll Stockholm.

Linda Norrgård Pritchard.