Tågresan från helvetet..
Jag är hemma. Det är en väldigt tudelad känsla. Jag har haft det helt underbart i Göteborg och träffat så mycket fina människor att det känns tråkigt att vara hemma. Å andra sidan trodde jag, när jag och B kom till Centralstationen i Göteborg imorse, aldrig att jag skulle komma hem. Inställda tåg. Buss ersätter inte pga dåligt väglag. Den enda frågan vi ställde oss var "Vad i helvete ska vi göra?" Lyckligtvis fick vi åka med ett X2000 mot Stockholm tillsammans med väldigt många andra människor (det var dubbelt så många resenärer) och det var ju tur det. Jag vet nämligen inte om det gick några fler tåg från Göteborg idag.
Väl på tåget hittade vi sittplats. Slog oss ner. Vi klev på tåget när det var kanske en kvart försenat. Tio minuter senare får vi veta att de väntade på grön signal men att de inte får någon och bestämt sig för att åka ändå. De måste dock stanna vid varje stolpe och ringa vad det nu var. "Jaha", tänkte vi. Lite senare var vi fortfarande kvar i Göteborg och får veta att bromsarna frusit. "Jaha", tänkte vi återigen. Vi hade det ju iallafall varmt och gött.
Till slut lämnade vi Göteborg. Vi rullade på. Allt gick bra. Helt sjukt sena men vad gjorde det när jag & B inte egentligen skulle åkt med tåget. I Skövde hoppade Bonnie av och vi åkte vidare. Eller inte. Något trappsteg hade frysit så dem kunde inte stänga dörren. Tog ett tag innan dem fixat det. Vi kom till Hallsberg där det var fel på växeln så de fick stanna och sen köra in på ett annat språk. Skulle åka därifrån. Nä. Ett annat trappsteg hade frysit.
Vid det här laget hade jag suttit på tåget i nästan tre timmar. Jag var trött och bergis på att nu får vi gå av. Nu kan inte tåget åka längre. Nu är vi fast i Hallsberg. Fantastiska underbara (observera ironin) Hallsberg. Tröttheten gjorde mig lite lätt uppgiven, irriterad och faktiskt lite lätt panikslagen. Vad skulle hända om vi inte kunde fortsätta? Jag vet inte hur många olika scenarion jag spelade upp i mitt huvud innan tåget började rulla igen.
En stund senare rullade tåget in på Katrineholms station och jag har nog aldrig varit så glad över att få komma hem.
Väl på tåget hittade vi sittplats. Slog oss ner. Vi klev på tåget när det var kanske en kvart försenat. Tio minuter senare får vi veta att de väntade på grön signal men att de inte får någon och bestämt sig för att åka ändå. De måste dock stanna vid varje stolpe och ringa vad det nu var. "Jaha", tänkte vi. Lite senare var vi fortfarande kvar i Göteborg och får veta att bromsarna frusit. "Jaha", tänkte vi återigen. Vi hade det ju iallafall varmt och gött.
Till slut lämnade vi Göteborg. Vi rullade på. Allt gick bra. Helt sjukt sena men vad gjorde det när jag & B inte egentligen skulle åkt med tåget. I Skövde hoppade Bonnie av och vi åkte vidare. Eller inte. Något trappsteg hade frysit så dem kunde inte stänga dörren. Tog ett tag innan dem fixat det. Vi kom till Hallsberg där det var fel på växeln så de fick stanna och sen köra in på ett annat språk. Skulle åka därifrån. Nä. Ett annat trappsteg hade frysit.
Vid det här laget hade jag suttit på tåget i nästan tre timmar. Jag var trött och bergis på att nu får vi gå av. Nu kan inte tåget åka längre. Nu är vi fast i Hallsberg. Fantastiska underbara (observera ironin) Hallsberg. Tröttheten gjorde mig lite lätt uppgiven, irriterad och faktiskt lite lätt panikslagen. Vad skulle hända om vi inte kunde fortsätta? Jag vet inte hur många olika scenarion jag spelade upp i mitt huvud innan tåget började rulla igen.
En stund senare rullade tåget in på Katrineholms station och jag har nog aldrig varit så glad över att få komma hem.
Kommentarer
Postat av: PeterDeluxe
HAHA detta är varför jag gillar att åka tåg ;)
Postat av: Bonnie
spännande tågresa det där du.
Trackback
