Egogiirl

Det här med pengar är intressant. Igår betalade jag fetaste telefonräkningen ever. Jag skyller allt på Alcazar. Eller inte allt. Men tydligen hade jag röstat typ 78 gånger på dem. Då blev det dyrt. Nästan 700 kronor rikare blev Telenor på mig. Allt var inte Alcazars fel. Men mycket. Telenor blev nog glada iallafall.

Idag köpte jag tågbiljetter till Oslo för nästan 400. Helt sjukt att det faktiskt är på riktigt! Vi ska till OSLO! Vi ska till ett annat lands huvudstad och vi ska på EUROVISION SONG CONTEST! För mig som inte ens varit i Skåne känns detta STORT! Det ska bli så himla kul! Jag tror inte riktigt jag fattat att vi faktiskt ska på ESC än. Det är för stort. Men Oslo here we come! Sen betalade jag min mor lite pengar vilket var generöst av mig.

Sedan hade jag pengar över och beställde lite musik från CDON. Jag längtar tills det kommer. Då ska jag visa.
I övrigt har dagen varit relativt händelselös. Vi bestämde att kanske ska göra och äta veggosushi hemma hos Janna på fredag. Ska bli kul att umgås! Om det blir av vill säga.

.. föresten, jag fick faktiskt lite pengar över. Otroligt nog!

Nu blir det duschen för hela slanten innan Andra Avenyn börjar. Imorgon är det sista dagen innan lovet! Underbart!

Min tanke var att jag skulle blogga om helgen i Söndags men då la mitt internet av. Kapoff! sa det bara så var det borta. Jag orkade inte göra något åt det utan bestämde mig istället för att fixa det och blogga som igår. Då blev det istället telefon med Bonnie all night. Så nu är det väl verkligen på sin plats med en liten update om vart jag hållit hus?

Lördag: Var på Mässa i Flen med la familia. Kan ha varit den fulaste mässan jag varit på. Jag tror inte jag förstått innan hur duktiga vi faktiskt är på det vi gör i skolan men våra mässor är tusen gånger snyggare! På eftermiddagen/kvällen var vi iväg och firade kusiner som fyllt år/skulle fylla år. Var där alldeles för länge. Släktträffar är inte riktigt my thing.

Söndag: Maggan var här så vi firade våffeldagen lite i efterskott. Åt en våffla eller två för mycket. Spelade The Sims och kollade New Moon. En riktig göra-ingenting-dag.

Måndag: Åh, lovely monday! Vi började dagen med sovmorgon. Sen var hela klassen på bio och såg MILK. Underbar film som jag GÄRNA ser igen. Tillbaks till skolan där vi åt snabb lunch innan det var lite kort möte med Viadidakt som ville tacka för vår medverkan som mässvärdar på mässan de hade och fråga om vi ville vara med nästa år också. Som tack fick vi också ett gigantiskt stort påskägg fullt med godis! Kan säga att det uppskattades. Vi åt kanske lite för mycket godis och under samhällskunskapen som vi hade efteråt började jag må riktigt illa. Jag bestämde mig att åka hem and so I did.

Och idag så har det inte hänt så mycket alls. Vi fotade i studion på morgonen, hade litet prov på engelskan och så fortsatte dagen. Plugg. Plugg. Plugg. Betygssamtal i Svenskan. Chans på MVG gillas! Nu sitter jag mest och stirrar på listan med saker som måste bli gjorda och funderar på vad jag ska börja med. Äsch, jag bjuder på några bilder från fotot idag istället!

Idag lämnade jag in papperet. Namnändring. Efternamnändring. Nu är det inlämnat. Bye Bye Andersson. Det känns helt rätt. Detta är ett beslut jag är nöjd med. Dessutom känns det väldigt vuxet att ha gjort ett sånt här beslut alldeles själv. Att ha fyllt i blanketten och lämnat in den till Skatteverket. Allting själv.

Snart kommer jag alltså inte längre heta Andersson. It feels good.

Har hunnit med telefonsamtal med både Mika & Bonnie idag. Så mysigt att prata utan egentlig mening. Tog också en sväng in till stan ikväll och träffade Jennie en snabbis som ska tävla i Norrköping imorgon men bytte tåg i stan. Så mysigt att träffas. Visserligen bara 10 minuter men när man träffas så sällan som vi gör är 10 minuter verkligen guld värt! Det var så mysigt.

Nu håller Emma på och berättar om hennes och Lollos minst sagt GALNA vistelse i Bryssel. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Wow, jag funderar på att kopiera allt, skriva om lite och skicka iväg det som ett filmmanus. Detta borde visas på bio! Helt sjukt!

Jennie y Moi utanför Scandinavium i Februari. Min blick är något ofokuserad. Vi hade nyss träffat Alcazar som, när bilden togs, satt i en buss bara några meter ifrån och kollade på oss. Då blir man lätt lite ofokuserad.

Har suttit och skrivit och suddat ut. Skrivit. Suddat ut. Det blir liksom inte bra.

Idag började vi dagen med Expo. Jobbade på med Gymnasiemässan för åttorna vi ska hålla i efter påsklovet. Jag, Sandra och Zoe (utbytesstudent från Sydafrika, supernajs tjej!) var ute på byggården och mätte lite på bardisken som vi ska låna och ha som Infodisk. Sen jobbade vi mest med SYV's monter. Den blir supernajs!

Efter Expon hade vi svenska vilket kanske inte var fullt lika roligt. Vi arbetar just nu med romantiken. Har prov på torsdag. Känns inte bra att vi bara haft en genomgång än så länge. Efter svenskan fick vi ÄNTLIGEN gå och äta! Åh, alla var vrålhungriga. Dagen avslutades sen med GKO i några timmar. Därav inlägget under. ;) Vi jobbar med pixiböcker. Ni vet, sådana där små barnböcker.

.. och juste, Nils är en grön elefant för alla er som inte förstod det. ;)

Idag är en bra dag. Likaså igår. Jag behövde inte isolera mig. Jag behövde socialisera mig. Skratta. Umgås. Känna att jag lever. Jag glömmer ibland bort hur fina vänner jag har i skolan. De får mig att skratta och jag är så tacksam att de finns där. Precis som alla mina andra vänner utspridda över jorden. Det finns så många fina människor runt om i världen och flera av dem råkar tycka om just mig. Det är faktiskt lite överväldigande.

Jag får ibland som "psykoser" där jag nästan får panik. Jag vet inte vad jag ska göra. Allting runt omkring känns fel och jag tappar livsgnistan totalt. Ofta beror dessa på att jag är totalt slutkörd och att jag lite lätt går in i väggen. Jag har dock svårt att känna av när dessa ska komma. Det är inget som kommer smygande. Jag kan vakna upp en morgon så är den där. Jag fick en i slutet på sommaren. När vi var i Göteborg var det riktigt kämpigt. Men jag hade som tur var riktigt fina vänner som tog hand om mig. Jag tror att samma sak hände mig nu. Det blev för mycket. Jag har inte varit hemma och tagit det lungt sen helgen jag fyllde år. Det är över en månad sedan. Jag längtar till helgen. Lite mer livsgnista än jag hade förra veckan har jag också.

Det är dock väldigt mycket nu så jag kan inte lova så mycket mer blogg. Det är uppsatser och prov som ska skrivas, nationella prov och mässor att förbereda och en himla massa annat. Det händer en del saker nu. Några som är roligare än andra. Jag kommer berätta mer om det senare!

Något som fick mig att le stort var en liten film döpt "Skrattfest med Glada Gänget" som jag kollat på ett X antal gånger efter det att Bon la upp den på youtube. En helt fantastisk film som får mig att le med hela ansiktet varje gång. GG, i love u!

Har ni sett reklamen på SVT för det där programmet "bubblan"? Det är en man inne i en bubbla som lyssnar på folk när dem pratar om nyheter men han hör inte riktigt. Han är ju inne i bubblan. Jag känner mig som den där mannen. Världen fortsätter snurra men jag går bara runt i ett jävla vakum. Hör inte. Ser inte. Pratar inte. Jag gör bara som jag alltid gör. Men jag är ledsen tror jag. Jag känner mig ensam. Utanför. Missanpassad.

Måste nog isolera mig ett litet tag till.

Jag behöver isolera mig. Tänka och ta in. Bearbeta och jobba ikapp. Vara ensam. Jag försvinner för ett tag men var inte oroliga. Jag kommer tillbaka. Snart. Väldigt snart.

Jag kommer på mig själv med att gång på gång sitta och stirra på min högra handled och le lite lätt. Jag har för tillfället fyra stycken armband på min handled. Fyra armband som alla betyder så mycket mer än vad de billiga plastarmbanden borde göra.



Där sitter pridearmbandet som betyder så mycket. Som ger så mycket. Minnen och reminders. Det påminner mig om att JAG e okej. Om att ALLA e okej. Det ger glädje, sommarvibbar och det påminner mig om att alla runt omkring borde få lite kärlek. It's all about the love. För många andra är det nog bara ett gummiarmband i fina färger köpta under prideveckan för 25 spänn. Men för mig symboliserar det så mycket mer! Något jag inte riktigt kan sätta ord på men som u gotta löööööööööv!

Brevid sitter mina rosa armband. Dem där rosa armbanden som jag skulle göra så mycket för. Visserligen kostade dessa två rosa armband endast fyra kronor men det kan ha varit de bäst spenderade fyra kronorna som gjorts. Dem representerar något så stort och otroligt fint. En vänskap som är så speciell och galen. En vänskap mellan ett gäng människor som alla är så sjukt olika men som delar ett gemensamt intresse och råkar vara helt galna allihopa. Att jag fått äran att få vara en del av detta är jag så tacksam över. När vi umgås kan jag ibland bara stanna upp för att ta in. Se mig omkring. Se på mina vänner som springer omkring, hoppar, skriker och tjoar och jag kan se glädjen i deras ögon. Glädjen när de får vara tillsammans. När vi får vara tillsammans. Det är alldeles för sällan. Men vi har glädjen på handleden. Vi sitter där. Kraften i de där två rosa armbanden är så otroligt stark. Man kollar på dem och vet att hela gänget tror på dig. Dem står bakom dig i alla lägen. Om du klantar det riktigt ordentligt. Dem kommer att krama dig. Plåstra om dig. Dem kommer skälla på dig och säga att du betedde dig som en idiot men sen kommer dem att krama dig igen. Torka dina tårar. Men också när du lyckas! När du gör något bra! Då kommer dem stå bakom dig. Tjoa och skrika! Krama dig och vara så otroligt stolta. Kanske gråta en glädjetår eller två. Dem kommer dela din glädje. Dem kommer fira den med dig. Dem kommer visa att dem tycker du är bäst i hela världen. Och det är just tryggheten i att veta att dem alltid står bakom dig i alla väder. Alltid. Det är den tryggheten som gör dem där rosa armbanden så viktiga. Armbanden representerar en vänskap och en trygghet som är få förunnat.

Högst upp på handleden sitter ett armband i plast. Det är vitt med guldbokstäver på. Finalfesten står det. Armbandet representerar en efterfest. Men inte bara det. Det representerar en hel Melodifestival. En melodifestival som inte alls blev som vi trodde eller hade tänkt. En melodifestival som var så otroligt oförutsägbar. En melodifestival som avslutades på ett fantastiskt sätt. Med en underbar final och en helt galen efterfest. Jag tror att den där efterfesten behövs för att avsluta allt. Den här festen gav också så extremt mycket. Tänk er en av sveriges största fester. Endast inbjudna. Du kommer in och folk HÄLSAR! Du är en i gänget! Folk tycker det är självklart att du ska vara där. Det är ett sånt erkännande. Efter så många år så får du ett erkännande. En befrielse kan det beskrivas som. Du känner dig så hemma.

Och det är nog lite det som armbanden har gemensamt. Dem representerar alla en plats, några människor eller ett evenemang där jag känner mig hemma.

Jag har mitt liv på min högra handled. Min trygghet och min glädje. Slå det om du kan.

Mitt i all schlagerhysteri släpptes den officiella trailern till Eclipse! Den tredje filmen om Edward & Bella. Den tredje boken i The Twilight Saga. Filmen har premiär 30 Juni och jag längtar inte direkt mindre efter att ha sett detta:

Efter att ha sovit på tåget hem, sovit tio timmar till, bytt till ett rum med rullgardin och sovit ytterligare fem timmar så är jag nu back in business. Trodde ni ja. Jag är sjuuuuuuuuuuuuk & så himla trött! Finner ingen ork någonstans i kroppen. Men helgen har varit så ROLIG! Åh, vad jag har skrattat, skrikit och bara velat utbrista "JAG ÄLSKAR MITT LIV!" många gånger dessa dagar! Instoresignings, massa prat och chill med vännerna, alldeles för lite sömn, en mellofinal jag sent kommer glömma och en efterfest som jag nog aldrig kommer att glömma.
H E R R E G U D !

Och medan jag inväntar bildleverans från vänner (M&B!!) tänker jag avsluta Melodifestivalen 2010 med att fråga - Vad hände på efterfesten egentligen?


Fem blåmärken på knäna (och ett jättestort på ryggen men det vet jag varför) upptäckte jag igår.

Jag lever!

TAAAAAGGAAA FIIIIIIIINAAAAAAAAL!!!

.. jag och bon har blivit gamla och kan bara sova till typ sex på morgonen. Tyck synd om oss.

Utanför är det stjärnklart och på prognosen för morgondagen lyser bara en stor fet sol. Salems nya skiva finns på Spotify och det tackar vi gud för. Tack Gud. Jag borde ha börjat packa för längesen men det blev inte riktigt så. B & jag firar fyra år idag. Grattis till oss. Jag lyckades fixa den stationära så nu funkar CD-drivern igen. Heja mig. Vincent fyller hela 1 år idag. Grattis till Vince!
Och det bästa av allt - Imorgon åker jag till S T O C K H O L M !

HALLELUJA!

.. packa var det ja. Just det. Inte blogga. Packa. Äsch.


Två glada alcazarmuppar med Miss Mede 2009.

Foto idag. Karin vabbade så vi var lite spontana och fotade på egen hand. Christoffer hade sett en bild han ville testa om han kunde efterlikna. Jag tycker den blev hur najs som helst!



Foto & Redigering: Christoffer Sundqvist
Bakrund: Google

Hemma från ännu en helg tillbringad på annan ort. Gårdagen var lång och händelserik. Musikalen med Hanna Hedlund som vi var på var helt fantastisk! Rekomenderas verkligen! The Last Five Years heter den. Dynamiken mellan Hanna och hennes motspelare var helt otrolig!

Andra Chansen var däremot inte fullt så kul. Jag tror jag stör mig mer på det faktum att Jessica Andersson är i final än att Alcazar är ute ur tävlingen. Det är dock lite svårt att fatta. Jag hade liksom ställt in mig på att dem skulle åka ut. Att dem inte skulle klara det. Men jag hade inte kommit så långt att jag hunnit ställa in mig på att dem inte skulle vara med i Globen. Det känns helt.. weird. Tomt. Jag antar att det bara är att acceptera och gå vidare.

Idag har jag & Bon gjort mest ingenting. Pratat, kollat på "film" och käkat melon & morötter med dipp. Mysigt att bara vara ibland. På tågresan hem började jag tänka. Tänka på framtiden. Det närmaste halvåret. Jag kanske delar med mig av mina tankar senare. Måste bara dra i några lösa trådar först.


tre fina alcazarer.

Att skriva ner händelser såhär är svårt för man ger aldrig de där fantastiska ögonblicken rättvisa. Men mest för min egen skull ska jag ändå försöka mig på detta nu så att jag senare kan gå tillbaka, läsa och le.

När klockan ringde tidigt på fredagsmorgonen var vi båda mer döda än levande men det var bara att gilla läget och gå upp. Jag menar, hallå vi var i MELLOSTADEN! Efter att vi klätt på oss och sett till att vi i alla fall såg ut som människor gick vi ner och åt frukost. Strax efter åtta ringde P4 Skaraborg och snackade med Bonnie om Mello. Bra start på morgonen! Efter att vi ätit, fixat oss och packat det vi behövde ha med oss drog vi iväg till artisthotellet där vi skulle bli intervjuade av P4 Göteborg.

 

Att kliva in i frukostmatsalen på artisthotellet var en speciell känsla.  Där satt artister, dansare, kör, media och alla möjliga skivbolagsmänniskor och åt frukost. Jag tror att både jag och B hade en lite lätt ”Oj, vad vi inte får vara här” – feeling när vi vandrade igenom matsalen för att hälsa på Hasse som jobbade på P4 Göteborg och som Bon haft kontakt med. Vi blev placerade vid ett litet runt bord ungefär vid frukostbuffén och bara några meter ifrån oss satt Lina och gjorde en intervju och precis mitt emot oss satt kören och åt frukost. Inklusive Jessica. Vi ställde oss frågan om vi skulle hälsa på henne men hann inte riktigt komma fram till något innan Jessica reste sig för att hämta mer kaffe och fick syn på oss. Det var verkligen en sån där ”titta, blunda, skaka på huvudet och titta igen” grej som man så ofta ser på film. Så vi snicksnackade lite med Jessica och fick ”riktiga kramar” som hon sa. :)  Vi blev efter ett tag intervjuade och helt plötsligt blev jag nervös och allt bra jag tänkt på innan om artister och mello försvann. Men så sa jag att Darin haft sina glansdagar också. Det tycker jag verkligen inte och jag skyller allt på mitt hjärnsläpp. Tur att Bonnie räddade situationen där! Haha! Efter intervjun ropade vi till oss Jessica igen för att få ta en bild men istället pratade vi en lång stund till. Så mysigt! När Jessica kom fram till oss så sa hon ”Var dem snälla mot er nu då?” och det hörde Hasse som gick fram och typ ”Jadå, vi var så snälla så!” och sedan följde en dialog ungefär såhär:
Jessica: ”Ja, du vet, tjejerna här kan ju ALLT!”
Sen skakade dem hand.
Jessica: ”Jessica”
Hasse: ”Hasse. Du förstår jag jobbade mycket med Bonnies mamma, Susanne, när Bonnie var liten så har jag har ju träffat henne när hon var bebis!”
Och där dog jag och Bon. Det var så otroligt genant att vi inte kunde annat än asgarva och gömma ansiktet i händerna. Jessica garvade hon också. Pinsamt men kul.
När vi stod där och pratade sen så gick någon förbi och sa ”Hej tjejer!” och där var Tobbe! Kramkalas och så skällde vi på honom lite för att han bloggat så dåligt! Jessicas kommentarer var bäst ”Dem kommer ta över ditt jobb, Tobbe!” haha, underbart!  Efter ett tag var Jessica tvungen att springa iväg och repa lite Headlines (vi ville inte hindra henne direkt!) och vi gick bort för att kolla läget med Tobbe. Vi pratade lite om vad som stod i dagens tidningar och så innan vi gick därifrån. När vi är på väg ut hör vi någon som ropar ”BOOONNIIIIEEE!!!” genom hela frukostmatsalen – Tobbe hittade dagens citat i Expressen! ”JAG TROR ATT NI ÄR CITERADE I EXPRESSEN!” sa han medans han asgarvade. Felciterade till och med. Haha! Efter att Bon berättat för hela frukostmatsalen att hon minsann hatade expressen drog vi iväg till Nordstan och mötte upp Jennie!

Vi satte oss på emotrappan och bloggade lite innan vi åkte till vårt eviga spaningsställe – Donken i Scandinavium! Där satt vi i timmar. Åt lite. Spanade lite. Såg folk komma och gå. Efter ett tag var vi tvungna att lämna för Jennie skulle med tåget och vi skulle på alcazarsignering. Tillbaka i Nordstan började vi dela ut vimplar till barn men det var svårt att hitta barn bland folkmassorna så jag gick fram till Camilla Brinck som var konferencier och frågade om hon kunde säga att alla som ville ha alcazarvimplar kunde gå till Bonnie och det gjorde hon. Helt plötsligt hade Bonnie hela Nordstan på sig! Det var helt underbart att se folk stå och vifta med flaggorna överallt!

När Alcazarerna väl kom så var dem så speedade att en duracellkanin hade varit lugn i jämförelse. De bråkade om micken, hoppade omkring, sjöng hälsingevisan (som alltid) och fjantade sig.  Allting var i sin ordning! När vi kom upp på scenen där de signerade sen så sjöng vi fredagsmys med Tess ”Hej tjejer!  … Vet ni vad det är för dag idag?!” och Lina kommenterade att jag hade likadan kofta som henne:
”En sån där tröja har jag med!”
Bon: ”Nähä, har du?!” ;)
Lina: ”Aaaah, det är därför du har sån va?” ;)
Jag: ”Nja, jag kan ju inte rå för att du alltid köper snygga kläder.”

Ooops, BUSTED!

Så tog vi lite bilder och berättade att Headlines var bra (som om dem inte visste det) innan vi lämnade scenen. När Alcazar lämnat Nordstan bestämde vi oss för att kolla in Getty Domein så vi stannade kvar. Han var tråkig. Sen snackade vi med Camilla Brinck och skönare tjej får man leta efter! Jäklar vad människan kan snacka!

Vi sprang runt lite på Nordstan innan vi bestämde oss för att köpa med oss lite käk och dra till hotellet. Där blev det bloggning och massor av prat! Denna kvällen sa vi god natt betydligt tidigare än natten innan.

Hua, har skrivit lite mer på inlägget om Göteborgsvistelsen men det går långsamt! Har fixat lite med pengar nu ikväll och funderat lite på i-valet. Fick papper om det idag. Känns lite sjukt att vi ska välja i-val för vårat sista år på gymnasiet! Jag tror jag ska läsa Svenska C men det var bara 50 poäng (endast en termin) och på vårterminen och 50 poängskurserna på höstterminen sög. Det enda som lät inbjudande var "Organisation och ledarskap" så det blir nog den. För varken "Nutida konst", "Rytmik med dans", eller "Natur och Friluftsliv" lät som jag. ;)

Imorgon ska jag vara hos tandläkare mucho tidigare än vad som är mänskligt så jag borde egentligen lägga mig och sova på direkten. Ska bara boka mina biljetter till Sthlm nästa helg först. ;)

Juste, hjärnskakningen! Nja, jag vet inte. Någonting är det men jag överlever! :-D

/s

Jag tror jag har lokaliserat andledning till mitt illamående! Igår när jag gick till bussen var det mer eller mindre snöstorm ute så jag hade luva på mig och när jag skulle ta skydd under tak vid busshållplatsen så slog jag huvudet rätt i bjälken till ingången till en av "kurerna". BANG sa det bara och jag tappade balansen och ramlade baklänges. Jag skrattade mest åt det då och tänkte inte så mycket mer på det. Var lite lätt yrslig och hade svårt att fokusera på eftermiddagen men ingenting jag kopplade då. Imorse mådde jag som sagt illa och dessutom är jag sjukt öm där jag slog i och runt om. Jag ger därför mig själv diagnosen - Lätt Hjärnskakning!

Hjärnskakning eller inte, ont gjorde det iallafall.

Vaknade med ett hemskt illamående och lätt frossa imorse. Bestämde mig för att strunta i skolan och efter lite mer sömn vaknade jag och mådde mycket bättre. Har lite plugg att fixa så jag blir inte direkt sysslolös idag. Ska dessutom ta bussen till Flen. Måste möta upp mamma och göra några ärenden på banken. Allting med mina pengar fuckade upp sig när jag fyllde 18 så vi måste fixa lite.

Plugg and other stuff to do this week:

• Uppsats i Idrott & Hälsa
• Bokrecension i Svenskan
• Tidslinje "Demokratins Historia" i Samhällskunskap
• Blogga klart om Göteborg

.. och säkerligen något jag just nu har glömt.

Så, blir det tyst här vet ni vad jag gör!

OVER AND OUT!


Helt fantastisk bild! Summerfeeling!

Någon som vet vad man ska kalla sin relation när bästa vänner känns för ytligt?

Om det finns något som heter "listoman" så borde jag nog klassas in där.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Melloskivan släpptes!
Längtar du mest efter just nu: Sol & värme