Lotta på Liseberg - 5 Juli

Morgonen började med att jag och Bonnie försov oss en sisådär 25 minuter vilket gjorde att vi hade 20 minuter på oss innan vi var absolut tvugna att gå till bussen. Det blev en minst sagt effektiv morgon men vi kom till Skövde som vi skulle där Jennie mötte upp. Tåget var tidigt både till Skövde och in till Gbg och vi var på plats utanför Liseberg bland de första.

väääääntan!

Efter en timmes väntan och skapandet av en noga uträknad plan öppnades grindarna och OJ vad vi sprang! Först på plats vi kravallet där det väntade fem timmar i kö. Efter en himla massa ombyggande med kravallstaketen, massa rep på scenen, vink från Andy, ankomst av ännu en vän (Annika) och massor av väntan så fick vi springa in på området. Maraton igen men vi fick platserna vi siktat in oss på (Bra Jennie!) och där blev det äntligen dags för mat medan vi väntade lite mer.


fina vänner!


Lagom till att vi hade ätit upp maten började repen och det var väldigt skoj! Tess såg oss med en gång och oj vad hon skrattade när hon såg vilka bra platser vi lyckats skaffa oss. Tummen upp och slängkyssar till oss. fina tess <3


ja, vi satt nära. jättenära.

 


allsång med alca. vi saknade zar ♥


Repen fortlöpte utan några komplikationer förutom en liten regnskur mitt i allt där Tess passade på att ropa till oss att vi skulle klä på oss (pfft! ska hon säga!) och våldgästande av Herr Lundstedts mick i Diggiloo Diggiley. Annars roade oss bäst vi kunde både under repen och efteråt..

 


ingeet kooonstigt aalls!


en annan del av göteborg?


Sen blev det lite paus innan sändning där vi passade på att gå på toaletten och göra skyltar. Allting gick ganska fort och sen var det helt plötsligt sändning. Otroligt roligt var det! Men bilderna är ungefär likadana som från repen så jag besparar er dem. Jag passar istället på att låna två stycken från Bonnies blogg.

 


världens finaste människor ♥


världens utan tvekan coolaste människa.

 

Just det! När genrepet var slut lyckades vi få oss en liten snabb pratstund med Andy där vi bestämde träff på parkeringen bakom Lisse efter programmet! Succé! Så när programmet var slut begav vi oss sakta men säkert ut. Där träffade tidsfördrev vi lite genom att försöka lära oss dansa Rock. Eller ja, Jennie försökte lära oss. Jag klarade det nästan!

Först kom Tess. Hon fick skriva autografer till folk först och lite så innan hon kom till oss. Men vi fortsatte träna rock medan vi väntade. haha! När hon kom ville hon direkt ta kort med våran "Lina, vi saknar dig" - skylt. Så gulligt! Den bilden kan ni se här. Sedan pratade vi lite snabbt och tog kort innan hon var tvungen att hoppa in i taxin som väntade.

 


tro det eller ej men detta är vår första bild tillsammans med tess. Någonsin!


Strax efter att Tess hade åkt kom Andreas som även han fick skriva autografer. Vi fortsatte dansa rock. Det tyckte Andreas var otroligt roligt när han väl kom till oss. Men han blev lite impad när vi berättade om Jennies meriter! Vi pratade en himla massa och det var mysigt att faktiskt få prata. Oftast ses vi ju vid signeringar där man träffas högst fem minuter. Pratade lite diggiloo och planerade lite. Sedan tyckte efter att Niklas hade suckat högt några gånger gick de och vi gick mot tåget. Lyckliga över mötet med fina Tess & Andy men oroliga över Lina.


flummiga och glada! ♥

Trots allt var det en väldigt fin dag med väldigt fina vänner!


för ett år sedan..

... var Bonnie i Turkiet.
... såg jag Alcazar på Skeppsbron med Micke
... filmade vi en födelsedagshälsning till Bon.



det är helt sjukt dåligt filmat. det är dåligt ljud. det är muppar som skriker (något skyldig, ja!) och klippningen är väl sådär. Men åh, det var en fin dag ♥

Alcazar ♥

Jag ville bara hoppa in här och säga att Alcazar är bäst och att jag bloggar på Zoot om gårdagen just nu. Det kommer här.. senare.


Alcazar ♥


De eviga femmorna

Alltid dessa femmor. Jag förstår inte. Jag skrev för ungefär ett år sedan ett inlägg om att femmorna oftast är de bästa låtarna. Det var så inte alls så många som kanske höll med mig men nu måste jag ta upp detta igen. Förra veckan var Linda Pritchard min favorit. Hon kom femma. Ikväll var Hanna Lindblad min favorit - femma. Det är ju ett ganska tydligt mönster. Med detta bakom mig blir jag ju minst sagt lite orolig för nästa lördag. Alcazars lördag. Om mina tidigare favoriter kommit femma så (om man ska följa "statistiken") borde Alcazar göra detsamma.

Nu är skillnaden mellan de två föregående tjejerna och Alcazar dock ganska stora. Det vet jag. Alcazar tillhör favoriterna i Göteborg. Både Linda & Hanna var lite underdogs. Ni är säkert flera där ute som nu vill säga till mig att "Haaaaallååå, det är ju ALCAZAR!!" och jo, visst. Men i den här tävlingen där Caroline af Ugglas kan komma tvåa, en operatant kan vinna hela alltet (tolka nu inte detta fel, jag tycker Malena är underbar!) och där Nordman kan slå ut självaste Carola ur tävlingen är det ganska tydligt att allt kan hända. Man kan inte längre ta någonting för givet. Dessutom tävlar dem mot Darin. Jag är ganska säker på att Darin kommer gå direkt till final utan att behöva tävla i någon andra röstningsomgång. Han är liksom klar. Förutom Darin så finns det flera andra tuffa konkurrenter..

Och med detta sagt så kan vi väl mest bara konstatera att jag kommer ha ont i magen i en vecka framöver. Usch, detta är inte hälsosamt!


Jag vill se tre såhär glada Alcazarer på Lördag!

Ett år sedan!


Ikväll är det ett år sedan den här bilden togs. ETT ÅR! Det är ju helt sinnessjukt. Har jag gått runt och nynnat, sjungit och skrikit på Stay the Night i ett helt år? Stört.
Och juste, då fyllde jag 17. Idag fyller jag 18. Men lägg ingen energi på det. Idag är det Stay the Nights dag och jag är stolt över att få dela dagen med en så bra låt.


Bara en gång till..

... snart är den ju liksom inte nyaste. Åh, stay the night. ♥
Det är omöjligt att tröttna.


It's all about the headline

Jag har en klump i min mage. Ni vet en såndär klump som gör att man blir lite orolig och nervös. Den har en lite molande känsla och psykar mig totalt. Jag är rädd. Det är inte något vanligt jag är rädd för heller. Det är den där förbannade låten - Headlines.

Den gör så jag kommer helt ur balans. Jag kan inte tänka ordentligt. Jag kan inte sova ordentligt för den ger mig otäcka mardrömmar. Igår drömde jag nämligen att alla jag och Bon satt i Scandinavium spända av förväntan och vi skulle äntligen få höra låten! Så kom Alcazarerna ut på scenen i folkdräkter och sjöng någon sorts hälsingevisa. Inatt drömde jag att de inte kom ut på scenen alls.

Med stay the night var jag aldrig orolig. Det var bara självklart att låten skulle vara bra. Nu är jag orolig. Jag mår dåligt av detta. Gud, jag låter verkligen helt störd. Men ja, this is what it is. Jag är jätterädd att låten ska vara dålig. Att dem ska sabba numret med någon ful rekvisita. Att dem ska göra en "Alcastar" helt enkelt.

Vi har en väldigt ansträngd relation, headlines och jag, kan man säga.

Det sjuka i det hela är att det uppenbarligen inte bara är jag som drömmer mardrömmar.



.. såhär såg det ut för ett år sen.

Alcazar Alcazar Alcazar


Kioskvältare, Alcazardänga och tre fina muppar.
20 Februari ♥


Habit

Jag har de senaste dagarna utvecklat ett mycket starkt och ganska problematiskt beroende. Ett beroende som gör att jag under en lektion kan tappa koncentrationen helt. Ett beroende som gör att jag inte kan göra ett skolarbete utan att behöva avbryta. Ett beroende som avbryter i princip alla aktiviteter. Inatt vaknade jag till och med och tänkte "Måste läsa Tessans blogg!!"

Ja, det är Tessans blogg som är mitt nyutvecklade beroende. Jag besöker bloggen säkert 30 gånger under en timme (nu underdrev jag kanske..) vilket i sig är ganska onödigt då hon inte bloggar så ofta utan bloggar ordentligt när hon bloggar. Varje gång jag klickar mig in på hennes blogg och upptäcker att hon inte bloggat den här gången heller vill jag skrika åt henne. BLOOOOOOOOOGGA TEEEESS!!!!!! BLOOOOOOOOOOOOGGA!!! vill jag skrika. Men det gör jag inte. Jag trycker upp uppdatera.

Jag är beroende av en blogg. My gucciness.


Love Love Love




Alcazar <3

Sitter i skrivande stund vid Bonnies köksbord. Det är bara jag hemma. Eller ja, jag är ju inte helt ensam. Hamstern Charley är ju hemma också. Men han sover. Ska träffa Bon utanför hennes skola klockan elva så nu äter flingor och ser tillbaka på gårdagen med stora ögon. Wow alltså. W O W! Alcazarerna var helt underbara. Som alltid tänkte jag skriva. Men nej, det var inte "som alltid". Det var någonting helt nytt. Det har hänt något. Våran relation har på något mystiskt sätt växt ett snäpp under denna höst. Ganska märkligt eftersom vi inte har sett dem sen i augusti. Dem var så otroligt igår. Innan dem ens hade kommit upp på scen hade Tessan och Andreas hunnit vinka och Andy viskat till Lina att jag och B var på plats. På scen sen.. wow. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Det är som Bon sa igår när vi åt: "Vi fick allt det man brukar kunna få på ett år på femton minuter." Vinkningar, posningar in i kameran, blickar, sjunga i mick, posa lite mera, vinka lite mera, kolla på oss lite mera. Det tog aldrig slut. På signeringen så ställde dem sig upp allihopa och kramades och gav oss kindpussar.

Vi var sjukt glada och förvirrade när vi lämnade Frölunda Torg. Vad har hänt?

En sak är ju iallafall självklar. Alcazar är dem finaste människorna i hela världen för den kärleken vi fick under den där 15 minuters signeringen, den kärleken får man sällan från sina medmänniskor under ett helt år.


Bilden känner ni nog igen från Bonnies blogg.
Det beror helt enkelt på att jag tjuvat den från Bon då min kamera är helt fucked up.



Alcazar i Mello tjaaaaalalalalaa!

Gårdagen var så kaotisk att det liksom inte blev någon blogg. Men den var najs. Hade muntliga nationella i engelskan med Beatrice och det gick över förväntan! Sedan hade vi hål mellan kvart över tio och halv ett. Mindre kul. Vi bestämde oss för att gå att äta när matsalen öppnade men jag var så nervös pga presskonferensen att jag inte fick i mig mycket mat. Både jag och B trodde ju att alcazar skulle dyka upp men av olika andledningar började vi tveka under presskonferensens gång så när Bon ringde mig där i matsalen blev jag så nervös att jag kunde ha dött där och då. Jag svarar och hör bara någon som S K R I K E R rätt ut! Jag började gråta. Alcazar i Melodifestivalen. Igen. I Göteborg. Igen. Helt jävla fucking unbelievable! Resten av dagen svävade jag på moln och det blev ju inte sämre när vi helt plötsligt slutade kvart över ett! Gårdagskvällen spenderades i telefon. Med Bon, såklart. Oj, oj, oj. Jag längtar!



Jag, Tessan, Lina, Andy & Bon utanför efterfesten till Mello i Gbg iår.











Det här med att välja signeringstad..



Så här ser Alcazars turnéschema ut i December.
En hel del gig med andra ord. Låt oss kolla närmare på deras "In-Store signings" - Mjölby, Norrköping, Göteborg, Stenungsund och Stockholm.
Jag har uppskattningsvis 13 mil till Mjölby, 6 till Norrköping och 11 till Stockholm. Det är dock något längre till Göteborg och Stenungsund. 37 respektive 42 mil.

Gissa vart jag (&B) ska? Till Göteborg och Stenungsund. Crazy!
Alla normala människor hade åkt till närmaste plats. Men jag har ju aldrig påstått att jag är normal, eller hur? ;)






.. för vi ska se alcazar!

Dead. Död. Lever inte. Finns inte. OMG!

Oh. My. God. När Margot (en av mina italienska alcazarkompisar) frågade mig om jag hade sett videon till Alcazars cover på Last Christmas trodde jag att jag skulle dö. Liksom, som jag har väntat! Så kollade jag. Och dog. Jag grät och skrattade om vartannat! Så himla mysig video! Så rolig! Så Alcazar! Dem har verkligen fångat allt som är Alcazar i en video. Oh shit, tårarna rinner fortfarande längs mina kinder. Jag vet inte om det är för att jag tyckte det var fint eller roligt eller om det är för att jag saknar dem. Åååååh. Seriöst. Jag får inte ner något vettigt. Det här är det bästa jag har sett.

Jag vill fira jul med Alcazar.


 



.. and SMILE!

Det är bilder som dessa som gör mig lite extra varm i hjärtat.


29 Juli 2008, Mälarpaviljongen Stockholm


28 Juli 2009, Mälarpaviljongen Stockholm


.. jag ser fram emot 2010!




Jag tror precis att jag dog eller något.


Hon är alldeles för fin. ♥


Alcazar Alcazar Alcazar

Tidigare idag var Lina, Andreas & Tessan med i Förkväll och gud vad jag saknar dem!

Intervjun i sig var väl inte den bästa jag sett. Gud vad programledarna är dåliga! Varken Yvonne Ryding eller Elisabeth Höglund kan intervjua. Det avbryts, byts ämnen och det känns verkligen inte som att de lyssnar på vad deras "intervjuoffer" säger. Dåligt! Men, Alcazarerna var lika bra som alltid! :-)



Föresten, ni missar väl inte Andreas i Doobidoo som är just nu va? ;)


Alcazar i Samarbete med Vincent Shoe Store












One two three WOW!

I somras var jag och Bonnie i Gävle och såg Alcazar (erkänn att ni typ dog av chock nu!) och det var under evenemanget "Sommarkväll" då det var lite talangjakt lite sång med barnen och lite allsång! Alcazar var liksom sista numret under denna afton men redan under allsången dök Lina & Tess upp på scen! De sjöng en allsång och efter det så pratade Fredrik Swahn som höll i hela kalaset lite. Då bad han Tess att plocka fram sitt alterego Laila.

Jag kan nog prata för både mig och Bon när jag säger att jag antagligen inte har skrattat så mycket någonsin förut. Vi skrattade så vi fick andnöd. Vi hade svårt att stå på fötterna. Pianisten skrattade också. Åt oss. Det var så hysteriskt kul.

Otroligt nog så lyckades Bonnie filma detta och visst, man hör knappt något mer än att vi skrattar så vi håller på att dö och man ser inte så mycket heller. Men jag roas iallafall lika mycket åt det idag som jag gjorde i somras för jisses vad kul det är!

Och för er som absolut inte hör något alls så kan jag berätta att Laila berättar att hon kommer från Skärblacka. Att det är Pride och att dem ser helkonstiga ut i Sthlm. Så kör hon sin "interaktion" Wow & Pow och hon berättar att det inte alls går i Sthlm men att den funkar finfint i Skärblacka.

Se och njut! (om inte pga av Tess så pga av mig och Bon, vi är minst lika underhållande!)





Fan vad bra dem är!


Tidigare inlägg
RSS 2.0