Egogiirl

Onsdag. Idag har vi sovmorgon till halv elva vilket gör att till och med jag fick sova en timme extra! Underbart! Snart bär det dock av till skolan. Efter skolan ska jag till optikern och sen hem och äta lite fort innan jag ska iväg igen. Ikväll är nämligen Martina Haag och snackar i Flen och jag tycker att hon är lite bra sådär så det kan vara lite kul så jag & pappa ska iväg på det. :-) Sen blir det utan tvekan hem och sova.

Gynnings bok Ego Woman släpps idag och jag ber till gudarna att vårat lilla Bokia i stan är så pass duktiga att de fått in den! Jag ska nämligen recensera den om några veckor och då kan det ju vara bra att ha läst den. ;-)

Nä, nu ska jag nog klä på mig. Stoppa in mina linser och bege mig mot bussen som går om en halvtimme. Stress, stress, stress. jag lär mig aldrig!

Imorse var jag sjukt trött och kanske inte på världens bästa humör (som vanligt med andra ord) så jag struntade i att blogga. Nu sitter jag i stora datasalen i skolan och väntar på att mediakommunikationen ska börja. Och jag är MYCKET gladare än tidigare! Kollade min mail nyss och jag har fått två biljetter till Världens Barn Galan 16/10 där världens bästa Charlotte ska vara med! Så jag drar med mig Emma som är i Sthlm då och Micke & Carro har biljetter sedan tidigare. Underbart roligt! Så ska jag hjälpa till att köa för Mellobiljetter också den helgen också. Det blir kul! kul! kul! Dessutom blir det Charlotte (& Malena!) även helgen efter! Helt fantastiskt!

Söndag kväll. Så var ännu en vecka till ända. Det går galet fort och och jag kan inte låta bli att få lite panik. Ska det gå i den här takten så sitter man väl på äldreboendet innan man hinner blinka. ;) Dagen har tillbringats med att jag har städat och fixat lite, missbrukat Madonnas nya platta Celebration (Spotify <3) och så har det hunnits med lite Sims också. Alltså har jag inte gjort speciellt mycket egentligen. Mest bara tagit det lugnt.

Kommande vecka ser ut såhär:

Måndag: Sjukgymnasten på morgonen. Lång skoldag.
Tisdag: Elina fyller 17! Lång dag i skolan. Andra Avenyn 21:00!
Onsdag: Skola, slutar två!  Ego Woman släpps! Optikern halv fyra. Martina Haag i Flen med pappa på kvällen!
Torsdag: Skola. Cam kvalar i IDOL!
Fredag: Skola heeeela dagen.
Lördag: Körslaget börjar! Heja Andreas!
Söndag: Fortsätta att städa och fixa i mitt rum!

Det är läskigt tomt när jag kollar i min kalender. Bara onsdagen som är fullproppad! Antingen så har jag glömt att fylla i något eller så har vi inga inlämningar denna veckan. Jag ska dock försöka plugga lite och ta tag i saker och ting. Historian behöver tillexempel jobbas med. Lite sjukt att vi på Torsdag går in i Oktober! Liksom, var det inte Juli nyss? Och har September redan passerat? Vad hände?! Wow. Men Oktober blir en bra månad iår så den är väldigt välkommen!
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite ur tredje twilight boken. Den är helt sjukt bra!

Jag satt här och pluggade till religionsprovet när Stay the night började välla ut från mina högtalare. Det finns nog ingen låt som väcker så mycket minnen och känslor som den låten. Som betyder så mycket. Det är så mycket mer än en låt. Den är liksom Alcazar. Det har gått ett och ett halvt år, 1 år och 7 månader för att vara exakt,  sedan jag och Bonnie sjöng singstar på Centralstationen i Göteborg under schlageryran och Cam berättade att Alcazar skulle uppträda klockan två. ”Kul grej” tänkte vi. Såhär ett och ett halvt år senare kan jag bara le åt vår inställning till allt.  Vi tyckte mest bara att det var ett trevligt tidsfördriv och snackade med dem endast för att ha underlag för vår dåvarande schlagerblogg. Det klickade direkt. Vi tyckte att Tessan var vrålcool. Att Andy var skitkul. Och att Lina var hur trevlig som helst.

Man kan fråga sig om det var ödet som gjorde att vi båda två hade hört deras nya singel, We keep on rockin (som nu började spela här, läskigt!), för första gången på morgonen innan vi åkt till Göteborg? Lite komiskt är det ju trots allt. Jag kan dock inte släppa tanken på om vi hade gillat dem lika mycket om de inte hade  fått så mycket respons från start. Jag gissar att det hade varit helt annorlunda då. För när vi, en vecka senare, dök upp i Västerås på deras gig där och Lina efter ”konserten” bokstavligt talat slängde sig på oss så tror jag att både jag och Bonnie var fast. Sen när vi, tredje gången vi såg dem, fick en hyllning av Lina från scenen där hon berättade för övriga publiken att vi var ”helt fantastiska” då var vi så fast att det inte fanns. Även om vi kanske hade lite svårt att acceptera det i början.

Alcazar är så mycket mer än en grupp på tre muppar som sjunger glad dansmusik för mig. De är på något sätt en trygghet. Något att luta sig tillbaka på. En energikälla. Och kanske lite av en ”äktenskapsmäklare”. För saken är den att de gånger jag och Bonnie har varit osams så har det varit på någon av alla deras konserter som vi på något sätt jobbat oss igenom problemet. Jag vet inte riktigt hur.  Kanske att vi är de enda som förstår den oerhörda lyckan som uppstår på deras konserter?

Åter till Stay The Night, denna fantastiska låt. Jag minns när jag och Bonnie hörde den för första gången. Gud alltså, först tyckte jag det lät jättekonstigt sen när de började sjunga refrängen då grät vi båda två. Vi satt på övervåningen på Nordstan i Göteborg och GRÄT! Låten som vi hade väntat på att få höra sedan 14 Oktober och som vi spekulerat sönder var det bästa vi någonsin hört.  Vi var helt säkra på att dem skulle gå långt. Att detta skulle funka. Denna gång skulle det gå.

När vi sedan skulle få höra låten första gången live. I direktsändningen av Melodifestivalen i Göteborg var vi så nervösa vi inte visste vart vi skulle ta vägen. Känslan när Petra presenterade dem och introt började spela och man såg alla stora skärmar och färger och Lina, Andreas och Tess som var så sjukligt snygga. Den känslan som uppstod då. Det lyckoruset, det är nog en känsla som jag aldrig kommer att kunna förmedla. Det är något som är mellan mig och Bonnie. Något som vi delar och som bara vi förstår. Om jag måste välja ut mina bästa tre minuter någonsin. Då skulle det bli dem.

Jag älskar Stay The Night. Kläderna, koreografin, ljuset, discokulorna, kören. Allt är så välproducerat och så genomarbetat.  Jag kan inte tröttna på låten. Varje gång upptäcker man något nytt att förundras över.  Precis som med Alcazar.

 

 

Bilden tagen innan efterfesten när Alcazar gick vidare till final med Stay the night.

 

 

Har precis kollat på IDOL (heja Cam!) och innan dess hade vi Zoomöte. Heja oss och våra planer! Mello 2010 blir nog helt looooooovely! Annars har dagen rullat på som den alltid gör. Vi var på en föreläsning i på eftermiddagen. Den var riktigt riktigt najs! Johanna Koljonen och Oskar Hanska föreläste. Riktigt bra båda två! Jag, Bisse & Moa drog ner på stan (om man nu kan kalla det stan) efteråt. Jag köpte en ny foundation. :-)

Nu till dagens problem som faktiskt ger mig så mycket panik att jag inte vet vad. Jag har biljett till de två sista inspelningarna av Dagens man, där Gynning är programledare, på fredag. Grejen är den att jag har ingenstans att sova och sista tåget hem går tio över tio. Då är inte inspelningen klar. Så, som det ser ut nu har jag två val. Antingen så får jag strunta i att åka (vilket inte känns rätt, jag vill inte missa Gynning när jag ändå har biljetter) eller så får jag vandra runt i Sthlm hela natten. Vilket inte heller känns helt rätt. Så ja, jag är lite uppgiven just nu.

Nu är det iallafall dags att sova.

Nightie!

Jag ska gå till skolan utan mina glasögon för första gången på 6 och ett halv år. Behöver jag säga att de känns helkonstigt?

Vad finns att berätta om min tisdag? Jag var i skolan. Fick ont i huvudet och åkte hem från sista lektionen. Jag var hos sjukgymnasten igår och han kollade min nacke. Så nu har jag kollat både ryggen och nacken. Jag ska börja träna i deras gym för att bygga upp ryggen. Så efter det var jag på linsträning. Så nu har jag mina linser här hemma. Ska ha dem i en vecka så ska jag på återkoll sen. Jag hade dem dock inte idag. Ska bara ha dem 4/5 timmar om dagen första veckan och jag måste ta av dem i skolan då. Det orkar jag inte. Men vi får se hur jag gör imorgon.. :-)

Nu sitter jag och slökollar på Andra Avenyn. Sen blir det bums i säng. Skola imorgon!

Jag är tillbaka. Lite mindre deprimerad. Lite mer.. allt. Jag har så mycket tankar. Så mycket funderingar. Så mycket som jag skulle vilja skriva om. Jag har läst kommentarerna från inlägget under så många gånger och jag kan bara konstatera att jag utan tvekan har de finaste och mest förstående vännerna man kan ha. Jag är avundsjuk på mig själv för att jag får ha så fina människor runt mig. Som tycker om MIG! I love you guys. Alltid.

Vad har hänt sen mitt totala sammanbrott sist då? Egentligen ingenting. Jag har ryckt upp mig lite. Insett att istället för att deppa för det som jag inte har så får jag fokusera på det jag har. Jag lever ett spännande liv och många skulle säkert vilja byta med mig. Jag får se det så. Sen tar jag dagen som den kommer. Det funkar inte annars.

... sen var det ju skolan, pluggar jag? Nej. Oftast inte. Men jag försöker! Det är grymt svårt att bryta en rutin. Ett mönster. Men vi får se. Så småningom ska jag nog lyckas med det också.

Nu är jag iallafall igång igen! Det hurrar vi för! Hurra! Hurra! Hurra!

Just nu händer det så otroligt mycket i mitt liv, allt på samma gång, och jag kan inte riktigt kontrollera något alls. Jag har gått ner mig totalt. Istället för att ta tag i saker och ting har jag gömt mig och hoppats att det ska lösa sig. Det gör det inte. Allt blir bara större. Det är så himla mycket på samma gång. Skolan, vännerna, familjen och så mitt i där ska jag prioritera mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta men efter mycket funderande har jag kommit till att jag måste omprioritera. Jag vet inte om det kommer att funka men det är iallafall värt ett försök.

För samtidigt som jag känner mig väldigt osäker på mig själv och mina vänner så har jag faktiskt skolan som hela tiden flåsar mig i nacken och gör mig ännu mer stressad och osäker. I våras blev jag sjuk. Fick äta medicin och sådant. Jag vill inte att det ska hända igen. Så nu när jag sitter här i min säng med datorn på magen och bokstavligt talat kokar av feber så har jag kommit fram till att bloggen (precis som bilddagbok, facebook och allt annat internetbaserat) får vänta. Det är ingenting jag kan eller vill prioritera för tillfället. Jag måste försöka komma på rätt spår i skolan för annars kommer det här året bli ett helvete.

Jag har kommit till en punkt där jag inte alls vet vem jag är. Dessutom är jag otroligt osäker på de som står mig nära efter att ha blivit sårad flera gånger. Jag vill inte såra. Så ta inte åt er för mycket. Förlåt. GG - Jag älskar er allihop. Men jag måste tänka. Slå en pling om ni vill ha en förklaring. Jag är aldrig långt borta. Just nu tror jag att jag måste fokusera på mig och det som finns nära. Det som finns hemma. Skolan, vännerna här och familjen. Det andra får vänta..

Men ja, jag tar en sånhär berömd bloggpaus på obestämd tid. Kanske bloggar jag igen om en timme. Kanske dröjer det några veckor eller till och med månader? Det återstår att se.