Jag behöver isolera mig. Tänka och ta in. Bearbeta och jobba ikapp. Vara ensam. Jag försvinner för ett tag men var inte oroliga. Jag kommer tillbaka. Snart. Väldigt snart.

Jag kommer på mig själv med att gång på gång sitta och stirra på min högra handled och le lite lätt. Jag har för tillfället fyra stycken armband på min handled. Fyra armband som alla betyder så mycket mer än vad de billiga plastarmbanden borde göra.



Där sitter pridearmbandet som betyder så mycket. Som ger så mycket. Minnen och reminders. Det påminner mig om att JAG e okej. Om att ALLA e okej. Det ger glädje, sommarvibbar och det påminner mig om att alla runt omkring borde få lite kärlek. It's all about the love. För många andra är det nog bara ett gummiarmband i fina färger köpta under prideveckan för 25 spänn. Men för mig symboliserar det så mycket mer! Något jag inte riktigt kan sätta ord på men som u gotta löööööööööv!

Brevid sitter mina rosa armband. Dem där rosa armbanden som jag skulle göra så mycket för. Visserligen kostade dessa två rosa armband endast fyra kronor men det kan ha varit de bäst spenderade fyra kronorna som gjorts. Dem representerar något så stort och otroligt fint. En vänskap som är så speciell och galen. En vänskap mellan ett gäng människor som alla är så sjukt olika men som delar ett gemensamt intresse och råkar vara helt galna allihopa. Att jag fått äran att få vara en del av detta är jag så tacksam över. När vi umgås kan jag ibland bara stanna upp för att ta in. Se mig omkring. Se på mina vänner som springer omkring, hoppar, skriker och tjoar och jag kan se glädjen i deras ögon. Glädjen när de får vara tillsammans. När vi får vara tillsammans. Det är alldeles för sällan. Men vi har glädjen på handleden. Vi sitter där. Kraften i de där två rosa armbanden är så otroligt stark. Man kollar på dem och vet att hela gänget tror på dig. Dem står bakom dig i alla lägen. Om du klantar det riktigt ordentligt. Dem kommer att krama dig. Plåstra om dig. Dem kommer skälla på dig och säga att du betedde dig som en idiot men sen kommer dem att krama dig igen. Torka dina tårar. Men också när du lyckas! När du gör något bra! Då kommer dem stå bakom dig. Tjoa och skrika! Krama dig och vara så otroligt stolta. Kanske gråta en glädjetår eller två. Dem kommer dela din glädje. Dem kommer fira den med dig. Dem kommer visa att dem tycker du är bäst i hela världen. Och det är just tryggheten i att veta att dem alltid står bakom dig i alla väder. Alltid. Det är den tryggheten som gör dem där rosa armbanden så viktiga. Armbanden representerar en vänskap och en trygghet som är få förunnat.

Högst upp på handleden sitter ett armband i plast. Det är vitt med guldbokstäver på. Finalfesten står det. Armbandet representerar en efterfest. Men inte bara det. Det representerar en hel Melodifestival. En melodifestival som inte alls blev som vi trodde eller hade tänkt. En melodifestival som var så otroligt oförutsägbar. En melodifestival som avslutades på ett fantastiskt sätt. Med en underbar final och en helt galen efterfest. Jag tror att den där efterfesten behövs för att avsluta allt. Den här festen gav också så extremt mycket. Tänk er en av sveriges största fester. Endast inbjudna. Du kommer in och folk HÄLSAR! Du är en i gänget! Folk tycker det är självklart att du ska vara där. Det är ett sånt erkännande. Efter så många år så får du ett erkännande. En befrielse kan det beskrivas som. Du känner dig så hemma.

Och det är nog lite det som armbanden har gemensamt. Dem representerar alla en plats, några människor eller ett evenemang där jag känner mig hemma.

Jag har mitt liv på min högra handled. Min trygghet och min glädje. Slå det om du kan.

Mitt i all schlagerhysteri släpptes den officiella trailern till Eclipse! Den tredje filmen om Edward & Bella. Den tredje boken i The Twilight Saga. Filmen har premiär 30 Juni och jag längtar inte direkt mindre efter att ha sett detta:

Efter att ha sovit på tåget hem, sovit tio timmar till, bytt till ett rum med rullgardin och sovit ytterligare fem timmar så är jag nu back in business. Trodde ni ja. Jag är sjuuuuuuuuuuuuk & så himla trött! Finner ingen ork någonstans i kroppen. Men helgen har varit så ROLIG! Åh, vad jag har skrattat, skrikit och bara velat utbrista "JAG ÄLSKAR MITT LIV!" många gånger dessa dagar! Instoresignings, massa prat och chill med vännerna, alldeles för lite sömn, en mellofinal jag sent kommer glömma och en efterfest som jag nog aldrig kommer att glömma.
H E R R E G U D !

Och medan jag inväntar bildleverans från vänner (M&B!!) tänker jag avsluta Melodifestivalen 2010 med att fråga - Vad hände på efterfesten egentligen?


Fem blåmärken på knäna (och ett jättestort på ryggen men det vet jag varför) upptäckte jag igår.

Jag lever!

TAAAAAGGAAA FIIIIIIIINAAAAAAAAL!!!

.. jag och bon har blivit gamla och kan bara sova till typ sex på morgonen. Tyck synd om oss.

Utanför är det stjärnklart och på prognosen för morgondagen lyser bara en stor fet sol. Salems nya skiva finns på Spotify och det tackar vi gud för. Tack Gud. Jag borde ha börjat packa för längesen men det blev inte riktigt så. B & jag firar fyra år idag. Grattis till oss. Jag lyckades fixa den stationära så nu funkar CD-drivern igen. Heja mig. Vincent fyller hela 1 år idag. Grattis till Vince!
Och det bästa av allt - Imorgon åker jag till S T O C K H O L M !

HALLELUJA!

.. packa var det ja. Just det. Inte blogga. Packa. Äsch.


Två glada alcazarmuppar med Miss Mede 2009.

Foto idag. Karin vabbade så vi var lite spontana och fotade på egen hand. Christoffer hade sett en bild han ville testa om han kunde efterlikna. Jag tycker den blev hur najs som helst!



Foto & Redigering: Christoffer Sundqvist
Bakrund: Google

Hemma från ännu en helg tillbringad på annan ort. Gårdagen var lång och händelserik. Musikalen med Hanna Hedlund som vi var på var helt fantastisk! Rekomenderas verkligen! The Last Five Years heter den. Dynamiken mellan Hanna och hennes motspelare var helt otrolig!

Andra Chansen var däremot inte fullt så kul. Jag tror jag stör mig mer på det faktum att Jessica Andersson är i final än att Alcazar är ute ur tävlingen. Det är dock lite svårt att fatta. Jag hade liksom ställt in mig på att dem skulle åka ut. Att dem inte skulle klara det. Men jag hade inte kommit så långt att jag hunnit ställa in mig på att dem inte skulle vara med i Globen. Det känns helt.. weird. Tomt. Jag antar att det bara är att acceptera och gå vidare.

Idag har jag & Bon gjort mest ingenting. Pratat, kollat på "film" och käkat melon & morötter med dipp. Mysigt att bara vara ibland. På tågresan hem började jag tänka. Tänka på framtiden. Det närmaste halvåret. Jag kanske delar med mig av mina tankar senare. Måste bara dra i några lösa trådar först.


tre fina alcazarer.

Att skriva ner händelser såhär är svårt för man ger aldrig de där fantastiska ögonblicken rättvisa. Men mest för min egen skull ska jag ändå försöka mig på detta nu så att jag senare kan gå tillbaka, läsa och le.

När klockan ringde tidigt på fredagsmorgonen var vi båda mer döda än levande men det var bara att gilla läget och gå upp. Jag menar, hallå vi var i MELLOSTADEN! Efter att vi klätt på oss och sett till att vi i alla fall såg ut som människor gick vi ner och åt frukost. Strax efter åtta ringde P4 Skaraborg och snackade med Bonnie om Mello. Bra start på morgonen! Efter att vi ätit, fixat oss och packat det vi behövde ha med oss drog vi iväg till artisthotellet där vi skulle bli intervjuade av P4 Göteborg.

 

Att kliva in i frukostmatsalen på artisthotellet var en speciell känsla.  Där satt artister, dansare, kör, media och alla möjliga skivbolagsmänniskor och åt frukost. Jag tror att både jag och B hade en lite lätt ”Oj, vad vi inte får vara här” – feeling när vi vandrade igenom matsalen för att hälsa på Hasse som jobbade på P4 Göteborg och som Bon haft kontakt med. Vi blev placerade vid ett litet runt bord ungefär vid frukostbuffén och bara några meter ifrån oss satt Lina och gjorde en intervju och precis mitt emot oss satt kören och åt frukost. Inklusive Jessica. Vi ställde oss frågan om vi skulle hälsa på henne men hann inte riktigt komma fram till något innan Jessica reste sig för att hämta mer kaffe och fick syn på oss. Det var verkligen en sån där ”titta, blunda, skaka på huvudet och titta igen” grej som man så ofta ser på film. Så vi snicksnackade lite med Jessica och fick ”riktiga kramar” som hon sa. :)  Vi blev efter ett tag intervjuade och helt plötsligt blev jag nervös och allt bra jag tänkt på innan om artister och mello försvann. Men så sa jag att Darin haft sina glansdagar också. Det tycker jag verkligen inte och jag skyller allt på mitt hjärnsläpp. Tur att Bonnie räddade situationen där! Haha! Efter intervjun ropade vi till oss Jessica igen för att få ta en bild men istället pratade vi en lång stund till. Så mysigt! När Jessica kom fram till oss så sa hon ”Var dem snälla mot er nu då?” och det hörde Hasse som gick fram och typ ”Jadå, vi var så snälla så!” och sedan följde en dialog ungefär såhär:
Jessica: ”Ja, du vet, tjejerna här kan ju ALLT!”
Sen skakade dem hand.
Jessica: ”Jessica”
Hasse: ”Hasse. Du förstår jag jobbade mycket med Bonnies mamma, Susanne, när Bonnie var liten så har jag har ju träffat henne när hon var bebis!”
Och där dog jag och Bon. Det var så otroligt genant att vi inte kunde annat än asgarva och gömma ansiktet i händerna. Jessica garvade hon också. Pinsamt men kul.
När vi stod där och pratade sen så gick någon förbi och sa ”Hej tjejer!” och där var Tobbe! Kramkalas och så skällde vi på honom lite för att han bloggat så dåligt! Jessicas kommentarer var bäst ”Dem kommer ta över ditt jobb, Tobbe!” haha, underbart!  Efter ett tag var Jessica tvungen att springa iväg och repa lite Headlines (vi ville inte hindra henne direkt!) och vi gick bort för att kolla läget med Tobbe. Vi pratade lite om vad som stod i dagens tidningar och så innan vi gick därifrån. När vi är på väg ut hör vi någon som ropar ”BOOONNIIIIEEE!!!” genom hela frukostmatsalen – Tobbe hittade dagens citat i Expressen! ”JAG TROR ATT NI ÄR CITERADE I EXPRESSEN!” sa han medans han asgarvade. Felciterade till och med. Haha! Efter att Bon berättat för hela frukostmatsalen att hon minsann hatade expressen drog vi iväg till Nordstan och mötte upp Jennie!

Vi satte oss på emotrappan och bloggade lite innan vi åkte till vårt eviga spaningsställe – Donken i Scandinavium! Där satt vi i timmar. Åt lite. Spanade lite. Såg folk komma och gå. Efter ett tag var vi tvungna att lämna för Jennie skulle med tåget och vi skulle på alcazarsignering. Tillbaka i Nordstan började vi dela ut vimplar till barn men det var svårt att hitta barn bland folkmassorna så jag gick fram till Camilla Brinck som var konferencier och frågade om hon kunde säga att alla som ville ha alcazarvimplar kunde gå till Bonnie och det gjorde hon. Helt plötsligt hade Bonnie hela Nordstan på sig! Det var helt underbart att se folk stå och vifta med flaggorna överallt!

När Alcazarerna väl kom så var dem så speedade att en duracellkanin hade varit lugn i jämförelse. De bråkade om micken, hoppade omkring, sjöng hälsingevisan (som alltid) och fjantade sig.  Allting var i sin ordning! När vi kom upp på scenen där de signerade sen så sjöng vi fredagsmys med Tess ”Hej tjejer!  … Vet ni vad det är för dag idag?!” och Lina kommenterade att jag hade likadan kofta som henne:
”En sån där tröja har jag med!”
Bon: ”Nähä, har du?!” ;)
Lina: ”Aaaah, det är därför du har sån va?” ;)
Jag: ”Nja, jag kan ju inte rå för att du alltid köper snygga kläder.”

Ooops, BUSTED!

Så tog vi lite bilder och berättade att Headlines var bra (som om dem inte visste det) innan vi lämnade scenen. När Alcazar lämnat Nordstan bestämde vi oss för att kolla in Getty Domein så vi stannade kvar. Han var tråkig. Sen snackade vi med Camilla Brinck och skönare tjej får man leta efter! Jäklar vad människan kan snacka!

Vi sprang runt lite på Nordstan innan vi bestämde oss för att köpa med oss lite käk och dra till hotellet. Där blev det bloggning och massor av prat! Denna kvällen sa vi god natt betydligt tidigare än natten innan.

Hua, har skrivit lite mer på inlägget om Göteborgsvistelsen men det går långsamt! Har fixat lite med pengar nu ikväll och funderat lite på i-valet. Fick papper om det idag. Känns lite sjukt att vi ska välja i-val för vårat sista år på gymnasiet! Jag tror jag ska läsa Svenska C men det var bara 50 poäng (endast en termin) och på vårterminen och 50 poängskurserna på höstterminen sög. Det enda som lät inbjudande var "Organisation och ledarskap" så det blir nog den. För varken "Nutida konst", "Rytmik med dans", eller "Natur och Friluftsliv" lät som jag. ;)

Imorgon ska jag vara hos tandläkare mucho tidigare än vad som är mänskligt så jag borde egentligen lägga mig och sova på direkten. Ska bara boka mina biljetter till Sthlm nästa helg först. ;)

Juste, hjärnskakningen! Nja, jag vet inte. Någonting är det men jag överlever! :-D

/s

Jag tror jag har lokaliserat andledning till mitt illamående! Igår när jag gick till bussen var det mer eller mindre snöstorm ute så jag hade luva på mig och när jag skulle ta skydd under tak vid busshållplatsen så slog jag huvudet rätt i bjälken till ingången till en av "kurerna". BANG sa det bara och jag tappade balansen och ramlade baklänges. Jag skrattade mest åt det då och tänkte inte så mycket mer på det. Var lite lätt yrslig och hade svårt att fokusera på eftermiddagen men ingenting jag kopplade då. Imorse mådde jag som sagt illa och dessutom är jag sjukt öm där jag slog i och runt om. Jag ger därför mig själv diagnosen - Lätt Hjärnskakning!

Hjärnskakning eller inte, ont gjorde det iallafall.

Vaknade med ett hemskt illamående och lätt frossa imorse. Bestämde mig för att strunta i skolan och efter lite mer sömn vaknade jag och mådde mycket bättre. Har lite plugg att fixa så jag blir inte direkt sysslolös idag. Ska dessutom ta bussen till Flen. Måste möta upp mamma och göra några ärenden på banken. Allting med mina pengar fuckade upp sig när jag fyllde 18 så vi måste fixa lite.

Plugg and other stuff to do this week:

• Uppsats i Idrott & Hälsa
• Bokrecension i Svenskan
• Tidslinje "Demokratins Historia" i Samhällskunskap
• Blogga klart om Göteborg

.. och säkerligen något jag just nu har glömt.

Så, blir det tyst här vet ni vad jag gör!

OVER AND OUT!


Helt fantastisk bild! Summerfeeling!

Någon som vet vad man ska kalla sin relation när bästa vänner känns för ytligt?

Om det finns något som heter "listoman" så borde jag nog klassas in där.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Melloskivan släpptes!
Längtar du mest efter just nu: Sol & värme